Different Thought's

Ifredags bestämde jag mig för att behålla katterna , min älskade små killar. Jag kände mig genast så lättad och glad inombords , det kunde inte kännas mer rätt. Idag när jag vaknar kliver jag upp å hittar Akilles i köket , han ligger helt utmattad i sitt eget kiss å bajs , andas jättetungt. Han har sedan kasteringen varit väldigt trött , vilket jag trodde var normalt. Men Atlas har varit mkt piggare. Men som sagt idag var han jättedålig , vi ringer olika jourveterinärer å får äntligen tag i en i krokek. Åker dit å berättar allt om kastrering osv och Akilles undersöks. Han bara låg där på bordet precis som han gjorde hemma , man kunde göra i princip vad man ville med honom utan att han reagera. Han var inte uttrokad men fick ifall att lite vatten insprutat i nacken. Sedan en spruta med antibiotika. Veterinären säger om och om igen: "lillkillen , vad är det som hänt med dig" å klappar honom.

Han tar tempen på honom , men det går inte få ngn temp. Han var så underkyld så att det inte gick å få ngn temp. Vi virar in honom i filten vi hade med oss + en jacka. Avvaktar och tar tempen då och då. Ingen temp!

Normalt sett nuförtiden så får djur efter de varit sövda en spruta som gör att de piggnar till redan efter ca 10 min å blir precis som vanligt. Mina katter fick tydligen inte det och det var därför de inte ens kunde gå när vi kom hem i torsdags efter kastreringen. Veterinären idag undrar verkligen varför de inte fick denna spruta. Han ger Akilles en liten dos av detta "medel" för att se om han piggnar till (ifall att det fortfarande skulle finnas ngt kvar i hans kropp efter kastreringen , vilken han eg inte trodde då de gått så många dar). Efter en stund piggnar Akilles till lite men visar fortfarande ingen temp. När vet drar ut tempen säger han: "Oj , nu ser jag en annan sak , han är ju förstoppad" och låter jättehoppfull. Jag frågar ivrigt om detta  också kan vara en anledning till att han mår så dåligt och vet svarar "Jaa guud ja" (typ). Vi blir jätte hoppfulla om att det ska bli bra bara han får ur sig skiten. Den känslan försvann på bara några sekunder. Akilles sätter sig upp , börjar gapa med munnen å låta och typ krampa , ur nosen och munnen kommer en massa skum å vätska. Lungorna hade fyllts och hela cirkulationen hade kollapsat.

Jag måste gå undan , mina ögon fylls med tårar och klumpen i halsen vräker så att jag knappt står ut. Jag hör veterinären säga: Ne , han måste få sluta , det finns inget vi kan göra. Han lät nästan stressad på rösten som att det måste gå fort. Jag står kvar bakom bokhyllan där jag inte kan se dem å stortjuter , Robban håller om mig och gråter lika mkt han. Becca fick vara med Akilles under avlivningen. Jag går ut och ringer mamma helt hysterisk. När jag lugnat ner mig lite går jag in igen , nu ligger han där och "sover" så himla fin min lilla kille! Veterinären pratar men jag hör knappt vad han säger. Jag stryker handen från hans lilla öra ner till hans små tassar. Sedan åker vi...

Veterinären har under sina 26 år aldrig varit med om liknande. Imorgon efm ska Akilles genomgå en obduktion och vi hoppas få veta vad som orsakade detta. Det känns så j-a förjävligt så ni fattar inte. Jag sitter och stortjuter varannan minut och vet inte vart jag ska ta vägen. Det gör så j-a ont att det värker i hela mig! JAG ÅNGRAR SÅ INIHELVETE ATT JAG LÄT KASTRERA DEM , HAN HADE MÅTT BRA NU ANNARS , HAN HADE LEGAT HÄR BREVID MIG. HAN HADE BUSAT MED SIN BROR SOM NU BARA SER UNDRANDE UT Å GÅR OCH TITTAR ÖVERALLT! FYFAN SÅ ORÄTTVIST : (

Akilles till vänster ♥